Oj, då har det gått ett år igen sedan sist. Men det har hänt så otroligt mycket så jag har inte haft tid.

 

Sedan jag skrev sist hade jag en grym sommar med många dagar på sjön. I augusti firade jag min pappas 60 års dag tillsammans med 60 andra på en stor lyckad fest. Men augusti blev inte bara guld och gröna skogar. Min mammas hus brann ner en natt i augusti. Det var ett tufft besked. I efterhand är jag bara glad att dom lever då torre var med i själva gasexplosionen och min mamma sov på övervåningen och vaknade inte av smällen. Men som den tur vi har i familjen, så har inget nytt hus påbörjats än, trots att dom har försäkring osv. Det är alltid nåt.. Vi får se om dom får nåt hus.

 

Sedan kom hösten, slutspurten i skolan. Sista terminen. Jag stack och jobbade lite i Norge på hvb-hemmet, jobbade som vanligt hemma, hade en häftig helg i Nornäs på träningsevenemang med hundarna och körde på.

 

Tills den 13e oktober när min värld rasade.

Jag var på jobbet och fick ett samtal från en gråtandes hundvakt som säger att Rambo är död. Rambo hade blivit påkörd av linjetrafikbuss och låg stilla mitt på vägen. Bussen smet men bilen efter stannade.

 

Jag bröt ihop totalt. Men dom som känner mig vet att jag lätt kan bli arg, och när jag hörde gubbar genom telefon i bakgrunden säga: "han lever men den där e slut han, lika bra att avliva direkt" så tände jag till. Nån jävla trafikant ska inte bestämma om Rambo är slut eller inte. Jag skrek och skällde till hundvakten i telefon att lägga Rambo i en bil och köra till veterinären så veterinären får ta beslut. Hundvakten sa att han var för skadad för att åka bil, men jag skrek lite till. Han ska inte avlivas på nån jävla väg, isåfall får han dö i bilen när vi försökte. Sagt och gjort, ingen vågade gå emot min begäran. OCH GLAD ÄR JAG FÖR DET! Rambo hade ett krossat framben och mindre skador. Ingenting i buken. Det har kostat så det svidit mer än väl. Men det är en annan historia.

 

Men det slutar liksom inte där. Man kan ju tycka att ett nedbrunnet hus och en påkörd hund (där vi inte fick rättvisa med bussbolaget heller förstås, fast vi har vittnen) ska räcka på höst. Men samtidigt ligger min favoritsläkting i leukemi. Och låg väldigt nära döden under hösten/vintern. Som tur var fick han donator. Men han var så svag så donatorn fick avvakta för att se om han ens skulle klara sig. Nu är han opererad och vi hoppas hans kropp repar sig. Men det var väldigt kritisk länge och är långt ifrån över än. Så det har varit en tung höst/vinter.

 

2015 har blivit ljusare. Jag blev klart med min socionomutbildning. På examensdagen blev jag erbjuden 3 jobb. Min pappa och sambo åkte hit med alla hundar och firade med oss. Dagen efter examen hade vi en hundspannsdag i Forsbacka. Massa barn fick åka. Riktigt kul grej. Tråkigt väder, men roligt! Sedan drog jag till fjälls med Johanna och alla hundar direkt efter. Några dagar senare kom Bella och hennes gäng. Vi hade så kul!

 

 

I februari började jag jobba som socialsekreterare. Sjukt svårt men sjuk kul! Jag stormtrivs. När lönen började rulla in började också jag kunna leva mera. Jag har hunnit med spontantripper över helgerna till värmland för rally, stockholm, östersund för fest, idre igen, norge.

 

 

Vad gäller hundar så har jag Rambo och Fricco kvar. Armani har dock åkt till hundhimlen, han blev gammal och sjuk. I samband med det blev jag stående med en underbar liten tik som inte haft det så lätt i livet. Och hon bara hörde hemma hos mig. Så jag rehabiliterade henne, kastrerade och behöll. Ångrar inte en sekund! Hon kan gå lös och gör allt jag vill, precis som Fricco och Rambo. Rambo kan dock inte dra något mer efter olyckan, men dom andra två får dra på cykel. Eller trehjulingen när min kompis vovve är med, för då orkar dom dra trehjuligen tillsammans med den hunden.

 

Ah. Det har hänt lite. Och det är bara på ett år.

 

Killar? Nä tyvärr ingen pojkvän här haha. Forever alone! Det duger liksom inte :)

 

Aja. det var skönt att skriva av sig. Förhoppningsvis väntar jag inte ett år till nästa uppdatering. Men det är kul att gå tillbaks och läsa hur det var. Hur mycket som har förändrats.